In i närstriden som är SoHo-shopping i december kom en lugn besökare från utlandet. Runt omkring stod hektiska horder som hamstrade. Men även under de sista shoppingdagarna före jul höll COS, en svensk import äntligen till amerikanska kuster, svalt.
Dess M.O. är att viska, snarare än att skrika. COS-kläderna är på det hela taget flitigt strama och, så ofta som inte, neutrala. Butiksväggarna är målade i sanitetsgrå, och trappor upplysta av frostade, Dan Flavin-liknande installationer av neon. Skulle en shoppare tröttna på sina ansträngningar behöver hon bara söka sig till en av de mattlagda oaserna, att sjunka ner i en Hans Wegner-fåtölj och njuta av ett vältummat exemplar av Numéro.
Den avancerade och högsinnade luften är poängen, även om det också är en finte. COS – en förkortning för Collection of Style, en längre förklaring till förmån för en enstavig hosta, lika begriplig eller obegriplig över hela världen – är en skapelse i boutiquestil av H&M Group, som introducerades 2007. Av alla koncernens varumärken, COS är nu näst efter H&M självt i antal fristående butiker över hela världen, men hade inte varit tillgängligt i Amerika förrän 2014. (En lokal i Beverly Hills öppnade den 30 oktober.)
Det är en del av ett framväxande band av massmarknadsmode på medelnivå - en annan H&M-skapelse och nyligen importerad New York, &Other Stories, är en medresenär - som syftar till att locka dem som har tagit examen från de mest disponibla snabbmodeerbjudandena och , i många fall de frenetiska megabutikerna där de säljs.
COS, däremot, upptar en landmärke SoHo-byggnad mellan Burberry och Etro. Den ligger, prismässigt, över H&M, men långt under den typ av designerkollektioner som den söker ungefär. (Jil Sander och Céline är de två namnen som oftast pratas om.) Det kommer som en resurs och en lättnad för en lite äldre kundkrets, för vilken migrän väntar i det snabba modets yngre, bråkigare korridorer.
På grund av sin frisson av designerchic, för att inte tala om dess tilltalande otillgänglighet på delstaten, hade COS antagit status som insiders hemlighet bland det övergående bandet av moderedaktörer som reser till Europa för att regelbundet uppfriska modecykeln.
"Ibland packar jag inte ens tillräckligt med grejer, med vetskapen om att jag ska kliva av planet och åka direkt dit," sa Celia Ellenberg, en veteranredaktör som jag beväring för att följa med mig på en resa till COS Spring Street-butiken, medan hon fingrade en lårlång kofta.
Här i New York, där icke-grundläggande grunder är både en enhetlig och en trosbekännelse bland professionella kreativa (nee creative professionals), är COS:s mellanprisalternativ inte mindre tilltalande, även utan deras passstämplade exklusivitet.
De kan vara bäst när de är enklaste. Håll dig till den stiliga överrocken med bälte ($290) som ser mycket dyrare ut än den är; och hoppa lätt över den moderiktiga derring-do som inte gör det, som en fyrkantig kavaj för kvinnor med slag som mystiskt smälter in i jackans framsida ($225).
Liksom många sent anländande besökare från internationella kretsar, behåller COS en doft av utländsk glamour, något som butiken är noga med att spela upp. Herrkläder finns inte i "källaren"; här heter det, som det kan vara utomlands, Floor -1.
Där hänger rader av ofodrade blazers i ull ($275) med skjortor i rutmönster ($99), och smala slipsar ($39) är ordnade tre till en silverbricka, lika noggrant som sardiner på ett fat.
Men COS-utseendet lutar mer åt casual än affärer. Jag dröjde mig kvar över en finstickad pikétröja (99 USD), vass men odemonstrerande, och pausade vid ett par derbyskor med luggsulor (135 USD).
Inspirerad av den omgivande exotismen gjorde jag det jag inte brukar i New York:jag provade ett par läderbyxor ($450), tecknet och sigillen på Continental djärvhet. Liksom många av föremålen på COS, insisterade de artigt på sin egen äkthet med en tagg i knogestorlek som stod på "Det här föremålet är gjort av läder."
COS vänder sig till vad som eufemistiskt kan kallas en skandinavisk kroppstyp. (De flesta av dess jeans, lite på den stretchiga sidan men annars helt behagliga, finns inte i midjestorlekar större än 34.) Dess läderbyxor passar därför med den kompression i tourniquet-stil som en rockgud skulle älska. Jag erkänner att jag också hittade mycket att gilla, tills jag märkte ett olyckligt drag i en känslig zon i fronten.
Var de för mycket för tröst, frågade jag Johan, en kerubisk belgisk försäljare med en tunn guldring gängad genom tragus på ena örat.
"Tja, det beror på tillfället," sa han taktfullt, han erkände att när han väl var uppmärksammad hade han svårt att titta bort.
"De såg hemska ut på mig", sa Johan luftigt som tröst. Även om vi är internationella, befann vi oss på amerikansk mark, där vissa restriktioner gäller.
Läs mer:http://www.queeniebridesmaid.co.uk/blue-bridesmaid-dresses
Livet består inte i att hålla bra kort, utan i att spela bra de du har. håll dina vänner nära, men dina fiender närmare.
